Kalla dagar som denna är det lätt hänt att jag drömmer mig tillbaka till aprildagarna i Venedig. Då temperaturerna var perfekta, himlen var blå och ögonen vilade på kanaler, mästerlig arkitektur och ibland tittade in i ett skyltfönster. Venedig visade sig vara en stad full med frestelser, som gjorde det svårt att hålla i pengarna.
En del må vara typiska souvenirer, krimskrams skulle vissa kanske kalla det. Men jag tycker att det är minnesvärt krimskrams. Som tur var kostade det inget att fotografera och därmed minnas produkterna via mina bilder.

När hungern kom frestade någon av restaurangerna länds kanalerna. Eller kanske en restaurang på Markusplatsen där jag kunde njuta av orkesterns toner tillsammans med maten?

Det blev mycket godsaker som köptes längs vägen, för att sedan hitta en sittplats med fin utsikt där jag åt. En pizzaslice som var så där fettig och med mycket ost, som i Sverige, vilket jag gillar betydligt mer än Italiens lite mer eleganta pizza.
Arancini, en friterad risboll med kött.
Och såklart glass, smoothie som svalkade fint i värmen och en och annan alkoholhaltig dryck. Jag har nog aldrig besökt en stad med så många Take Away av alkoholdrycker.

Stundtals fick jag faktiskt nog av det italienska. Då frestade istället libanesisk mat, eller som här Bolani. Bolani är afghanskt och är en pirog som fyllt, i det här fallet med potatis och lök.
Efter att ha valt menyn och fått tre orientaliska rätter som delade platsen på tallriken var jag mätt och utvilad. Och då frestade än en gång Venedigs gator- och nästa dag frestades åter smaklökarna av italiensk mat.