Jag närmar mig Sensoji-templet och inser att det är en stor kontrast till templet jag besökte i förra inlägget. Det var nästan tomt och fridfullt, här är det fullt av folk och souvenirbutiker och matstånd kantar gatorna. Jag kommer fram till porten där det hänger en stor papperslykta som pryds med tecknet för åska. På var sin sida av den står gudarna Fujin och Raijin, vindens respektive blixtens gud.
Sensojitemplet grundades år 628 men har fått återuppbyggas många gånger sen dess, bland annat efter brandbombningen av Tokyo år 1945. Tempelbyggnaden tillägnas barmhärtighetsgudinnan Kannon och är en kopia av ett tempel från 1692.
På en av templets portar hänger ett par 4,5 meter långa sandaler i halm. Dom görs för hand i staden Murayama som donerar ett nytt par var tionde år. Dessa tog det en månad för 800 personer att få klara.
Sandalerna symboliserar storleken och styrkan hos skyddsandarna och ska på det sättet skrämma bort onda andar.
Ut kommer vackert klädda shinto-präster och går på led till en annan byggnad där dom samlas för att be. Där är det inte tillåtet att fotografera, vilket jag respekterar.
Jag köper lite mat vid ett av stånden och hittar en sittplats där jag kan äta i lugn och ro. Mätt, benen har fått vila medan jag åt och jag brukar alltid få tur efter att ha besökt tempel. Förutsättningarna inför ett nytt försök att åka till Sakura kunde inte vara bättre.
Efter att ha tagit mig förbi byggarbetsplatser når jag Tokyo Station. Tågen går fortfarande inte som dom ska. Jag begriper inte mina biljetter där det varken står avgångstider eller vilket företag jag ska åka med, bara mellan vilka städer jag ska åka. Så jag hoppar på första bästa tåg till Chiba och hoppas på förståelse av personalen ifall jag gjort fel.
Det kommer ingen personal. Jag kliver av i Chiba, går mot perrongerna där tågen mot Sakura ska avgå. Ett tåg står inne och jag ser att tågföraren lutar ut genom fönstret. ”Sakura?” frågar jag och han nickar- perfekt! Jag får en sittplats på tåget och efter några minuters väntar rullar det iväg. Äntligen!
Jossu-Soloresenär 
Ja, det templet var då raka motsatsen till det i förra inlägget, både vad gäller populariteten och utseendet. Otroligt många människor, och en kvinna klädd i traditionell dräkt också. Lite kulturkrock där också.
Sedan måste jag säga att du är oerhört modig. att bara åka t-bana/tåg i ett främmande land där i stort sett ingen pratar engelska och man själv inte kan språket är inget jag hade vågat om jag ska vara ärlig.
Nu ser jag fram emot Sakura. Hoppas vi får ett svar på varför Rituals döper en av deras serier för ”Rituals of Sakura”.
GillaGilla
Tack BP! Jag klarade mig ganska bra. En liten miss bara då jag hade köpt en biljett som gällde till metro men åkte på en linje inom Tokyo där det tydligen var tåg istället. Inte kan en småstadskvinna som mig ha koll på sånt när allt avgår från samma station…
Men personalen visade stor förståelse, så allt löste sig och jag lärde mig av mitt misstag.
GillaGilla
Hej Jossu! Många fina bilder och fint och eftertänksamt skrivet. Tycker om hur du väver ihop historia, reflektion och personliga tankar… det ger texten ett lugnt djup som stannar kvar.
KRAM till DIG!! Anna
GillaGilla
Vad fint att du känner så. Jag tycker det är viktigt att försöka få in lite personligt så att det blir känslan av ”min resa och upplevelse” och inte bara mata på med historiska fakta.
GillaGilla
Verkligen helt annorlunda tempel mot i det förra inlägget. Men så intressant det här med. Jättefina bilder som alltid på dina resor.
Carin
GillaGilla
Jisses, vilken kontrast! Rackarns tur att du fick uppleva det förra först, så du verkligen fick känna hur fridfullt ett tempel också kan vara.
Spännande med tågen, det gäller verkligen att veta vad man gör och vart man ska.
GillaGilla
Ja där trivdes jag mycket bättre. Både för att det var mindre folk och för att den stora dammen gav sinnesro.
GillaGillad av 1 person
Det var väldans vilken kommers det var vid det templet. Hoppas att det är lugnare och fridfullare på insidan än utsidan. Byggnaden ser iallafall fin ut, och det är bra att templet har återuppbyggts istället för att som många historiska byggnader i det här landet bara fått stå och förfalla. De stora beskyddande sandalerna var häftiga:)
GillaGilla
Det var fint nog lugnt inomhus när prästerna utförde sina ritualer. Även om det var mycket folk som ville se så respekterades platsen och ljudnivån hölls låg.
Sandalerna gillade jag också. Så annorlunda.
GillaGilla
Det här var verkligen kontraster. Det förra lugna, vackra templet och detta livfulla, mer turistiska. Det är ändå så att kontraster är härliga!
GillaGilla
Du är en tuffing men det är ju så att om man inte tar för sig så blir det ingenting …ett kontrasternas inlägg mot det förra lite lugnare. Fantastiska bilder och de där sandalerna som anden bär. Härlig läsning. Tack igen Jossu!
GillaGilla