Jossu

Seven Lakes-tur i Tadzjikistan

Hälsningar från Samarkand i östra Uzbekistan, men i det här inlägget ska jag ta med er till västra Tadzjikistan.

Detta är en tur som organiseras av Silk Road Tours. Jag blir upphämtad från mitt hotell och efter cirka en timmes bilfärd är vi framme vid gränsen. Jag och guiden lämnar bilen i Uzbekistan för att korsa gränsen till fots. Bara det är en häftig upplevelse tycker jag. Efter flera passkontroller tar jag mina första steg in i Tadzjikistan där en chaufför möter upp oss.

Inte vår bil, men kunde inte låta bli att fota en av dessa söta små bilar som syns här och där.

Vi åker in till staden Panjakent för att handla med oss lite ätbart. Några piroger med potatisfyllning, lite snacks, frukt och dryck inhandlas innan vi hoppar tillbaka in i bilen lagom till att regnet börjar att ösa ner. Bilderna från Panjakent kommer i ett annat inlägg, annars blir detta för mycket.

När vi når Fannbergen har det slutat regna och nästan hela resan bland bergen är det uppehåll. Tur i oturen med vädret. Nu väntar icke-asfalterade, gropiga, leriga vägar som sätter ryggen på prov. Ni kan ju se hur bilen ser ut redan i början av turen. Håll i er för nu åker vi mot Seven Lakes, eller Haftkul som dom kallas på tadjikiska. Men först möts vi av floden Shing som ringlar emellan bergen.

Den första sjön som vi når heter Nezhigon vars namn betyder ”ögonfransar” på tadzjikiska. När vi fortsätter uppåt stannar vi för att titta på vyn över hela sjön.

Nästa sjö har fått namnet Soya som betyder ”skugga”, detta p.g.a dom höga bergen som gör att sjön är i skugga större delen av dagen.

Vidare till sjöarna Gushor och Khurdak. Ibland passerar vi även hus, ja t.o.m små byar vars invånare nyfiket tittar mot bilarna som passerar.

Den minsta sjön med det passande namnet Khurdak som betyder ”baby”.

Från den minsta till den största: Marguzor. I närheten av sjön kommer två pojkar ridande på sina åsnor, och min guide som fått veta att jag gillar åsnor kallar ner en av dom för att jag ska få rida på åsnan. Men han har misstagit sig. Jag anser att jag är både för lång och tung för att rida på en åsna, så jag tackar nej utan att förklara varför och nöjer mig med att ta kort och klappa på åsnan. Djur är inga leksaker och jag tänker inte riskera åsnans mående.

Vi ankommer till den sjunde och sista sjön Hazorchasma. Det är den näst största av sjöarna.

Samma väg tillbaka kan låta trist. Men fördelen med en privat tur är att jag kan be om fotostopp. Och så mötte vi en del boskap längs vägen som bjöd på fina minnen och bilder.

Hoppas att ni inte blivit alltför trötta på Tadzjikistan efter detta långa inlägg. För det kommer ytterligare ett inlägg längre fram när jag är på hemmaplan.

23 kommentarer

  1. WOW! Du har flyttat dig tillbaka till 1900-talet utan internet. Så ser det ut i alla fall. Vilken häftig bildbomb! Vattnet i sjöarna (förutom den sista) är så turkost som jag sällan sett någon annanstans, förutom i Gorges du Tarn i Frankrike. Magiskt skulle jag säga.

    Sen söta bilen ser ut som en gammal fast uppiffat Trabant eller en DAF från 1980-talet. Den var aningen malplacerat där.

    Det ska bli skoj att se din rapport från Uzbekistan. Har sett Freedomtravels inlägg om bland annat Samarkand, men de tog sig aldrig in till Tadzjikistan. Fick faktiskt googla landet för att kolla vart det ligger…

    Gilla

    Svara

    • Det var fantastiskt att se hur vattnets nyanser skiftade. Naturen skapar allt dom bästa mästerverken.

      Trabant tänkte jag också att det var. Dom är allt charmiga när dom rullar fram bland alla modernare bilar.

      Gilla

      Svara

  2. Här blev man inte trött av ditt inlägg utan tvärtom man tycker det är intressant som alltid när du är iväg på dina resor.

    Vilket fantastiskt vackert vatten i sjöarna.

    Carin

    Gilla

    Svara

  3. Jossu, Jossu … dina resor till platser dit jag förmodligen aldrig kommer … WOW så coolt att du är där nu! Tack för detta. Trött på det? Aldrig. SÅ intressant. Som att komma till en annan tid. Vattnet i sjöarna, vilken färg. Som alpinsjöar kan se ut. Nyfiken på mat och annat är jag alltid.

    Jossu, har du instagram? Ha det alldeles fantastiskt. OCH bomba på med inlägg 🙂

    Gilla

    Svara

    • Jag kunde inte heller tänka mig att jag en dag skulle komma till Tadzjikistan. Men som tur är överraskar jag t.o.m mig själv ibland. Haha…

      Nej jag har inte Instagram. Är dålig på att använda mig av sociala medier.
      Kram Annika

      Gilla

      Svara

  5. Inte blir jag trött på dina intressanta inlägg, tvärt om ser, fram emot inläggen. Det förstår jag var en klar fördel att ha egen guide och kunna stanna vart du ville. Vilken resa du gjorde in bland bergen till alla sjöarna med ett sådant vatten, vackert.

    Gilla

    Svara

    • Kul att höra. Ja och han var även till stor hjälp vid gränsövergången. Visade mig rätt när jag var på väg att passera en viktig kontroll.

      Gilla

      Svara

  6. Ingen som helst risk att vi tröttnar på dina inlägg! Du tar oss till platser vi aldrig ens drömt om. Du visar oss ställen, människor och mat som fascinerar. Du är klok och modig. Det är en ynnest att få följa med på dina resor och jag är oerhört glad över att du finns här i bloggosfären!

    Gilla

    Svara

  7. Hur kan du tro att vi skulle tröttna på dina inlägg från de mest exotiska platser. Jag tycker de här länderna som jag kallar ”Långtbortistan” är så fascinerande och Samarkand ligger högt på önskelistan. De här sjöarna var helt fantastiska med sitt turkosa vatten. Nu ser vi fram emot fler inlägg från din resa!

    Gilla

    Svara

  8. Så många fina bilder du tagit. Jag tycker att vatten tillsammans med berg är väldigt vackert. Sjöar är rogivande att titta på och befinna sig vid.

    Det är alltid intressant att hänga med på dina resor.

    Gilla

    Svara

  9. Jag tröttnar absolut inte på att läsa dina intressanta inlägg och se alla fina bilder. Tvärtom blir jag också sugen på att ge mig ut på äventyr – vilket nog inte lär ske i närtid. Det är fantastisk färg på vattnet i sjöarna. Du åker verkligen på fascinerande utflykter.

    Gilla

    Svara

  10. Hej! Jag läste och kommenterade, men min kommentar kom kanske inte fram? Kanske för att jag delade en länk …? Fascinerande att läsa om detta äventyr! Det påminde mig väldigt mycket om en tur vi gjorde i landsbygden och naturen i Uzbekistan. (Och det var därför jag delade en länk.) Nåja, provar att kommentera utan länken!! 🙂

    Gilla

    Svara

    • Nej den verkar inte ha kommit fram. Jag tittade även ifall den hamnat i skräp-kategorin, men icke. Nåja, bra att denna kommentaren åtminstone kom fram.

      Gilla

      Svara

  11. Vilka ställen du bjuder till med för oss som läser din blogg. Fantastiskt vackert och så härliga namn på sjöarna. Tröttnar på dina inlägg gör jag verkligen inte. Jag vet att det inte är dagsfärskt detta inläggrmen för mig är det viktigt att ha god tid att läsa och titta på dina fina fotografier. Nu ska jag ta om det igen…och njuta!

    Gilla

    Svara

    • Jag är likadan och det är därför jag inte läser och kommenterar bloggar varje eller ens varannan dag. Det finns inte tid till det, och när jag kommenterar vill jag ha tid på mig så jag får med allt jag vill ha sagt.

      Gillad av 1 person

      Svara

  13. Verkligen så otroligt vackert! Och jag håller med dom andra, absolut inte för långt eller på nåt vis uttråkande, snarare tvärtom! Jätteintressant att få följa med på dina exotiska reor till platser man knapp kan uttala 😀

    Tack också för att du var så respektfull mot åsnan och valde att inte rida bara för skojs skull ❤

    Kram!!

    Gilla

    Svara

    • Vad kul att höra. Ja Tadzjikistan är inget jag bara slänger ur mig. Får ta en paus och tänka igenom uttalat först, för att inte tala om stavningen.
      Ja jag är glad att jag avstod ritten och kan tänka tillbaka på utflykten utan att känna dåligt samvete.

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar