Framme vid pyramiderna

Till slut kan jag inte hålla tyst längre. När ännu en kusk erbjuder mig skjuts så säger jag att det är bättre att jag går än att hästen måste göra det.
Men att hästarna går är inte sant. Dom travar och galopperar upp och nedför den asfalterade vägen. Om det skulle finnas en motorväg för hästdragna vagnar är det här. En häst är blöt av svett och jag undrar hur passagerarna i vagnen tänker. Att dom kan med att betala för att hästen ska slita, för att dom är för lata att gå till pyramiden som dom vill se.
En kamel vill inte lägga sig ner så att ryttaren kommer av. Föraren slår då kamelen på frambenen. Förbi mig går en kamel med tydliga ärr på bogen.
När vi sitter i bussen på väg därifrån ser jag en ryttare med en piska, som ett kort rep med en knut i änden. Med den slår han först sin egen häst, som skrittar på och i mina ögon inte gör något fel, och sedan hästen framför sig.

Besök gärna pyramiderna men stötta inte detta djurplågeri.

Ok då var det negativa avklarat. Nu ger vi oss ut på en djurvänlig upptäcktsfärd. Jag har kommit till platsen efter att ha suttit ner och ätit lunchbuffè, tagit med mig en vattenflaska och skorna är bekväma. Jag har orken att ta mig och er till pyramiderna.
Pyramiderna användes som gravkammare åt faraoner. Som jag nämnde i inlägget om Karnak-templet i Luxor är det Nilens östra sida där solen går upp som ses som Livets sida.
På Nilens västra sida, där vi befinner oss nu, går solen ner och därför trodde egyptierna att dödsriket låg åt väster. Därför finner man pyramiderna, samt andra gravplatser som Konungarnas Dal, väster om Nilen.

Den första pyramiden som möter mig är Cheops pyramid, den största och äldsta utav pyramiderna här i Giza. Den tros ha blivit byggd i början av 2500-talet f.Kr. då faraon Cheops regerade.
Man kan gå in i pyramiden mot en avgift men efter att Ving-värden visat hur pass böjd man måste gå för att det är lågt i tak så bestämmer jag mig för att avstå och rakryggad njuta av pyramidernas utsida istället.
Fördelen med att gå istället för att åka häst och vagn är att jag kan komma närmare pyramiden och blicka upp mot dess 138 meter. Och dessutom få möjligheten att stanna till, ta några djupa andetag och försöka ta in att jag får se dessa underverk.

Chefrens pyramid är den näst största med sina 136,4 meter. Faraon Chefren var son till Cheops och lät bygga pyradmiden ca 2548-2535 f.Kr. En bit av toppen av pyramiden är än idag täckt av slät täcksten medan det nedre lagret har rasat.

Menkauras pyramid är gravplats åt faraon Mykerinos, son till Chefren. Så det är alltså tre generationer av faraoner som ville vila i frid på denna plats men vars gravar tyvärr plundrats.
1196 beordrade Al-Aziz Uthman, sultanen av Egypten, att pyramiderna skulle förstöras. Arbetarna började med Menkauras pyramid men som tur var gick arbetet väldigt långsamt och blev för dyrt. Så efter åtta månader gav man upp och pyramiderna fick stå kvar.
På ena sidan av Menkauras pyramid kan man se hur stenar har plockats bort.

Det är dags att återvända till bussen, men vi ska inte lämna pyramiderna riktigt än. Vi åker till en plats där vi får en panorama-utsikt över alla tre pyramider, Cheops, Chefren, Menkaura.
Eftersom Chefrens pyramid står på en kulle så framstår den som den högste, vilket inte stämmer.
Längst till höger kan ni se mindre pyramider som kallas Drottningarnas Pyramider.

Vi hinner med ett sista stopp-vid den kända sfinxen.
Ursprungligen var ansiktet målat och den hade ett långt, flätat skägg av kalksten. Idag finns en del av det skägget att beskåda på British Museum i London. Och näsan är som många säkert vet borta.
Trots slitaget och skadorna är det en mäktig syn. Den 20 meter höga och 73,5 meter långa sfinxen, lejonkroppen med farao Chefrens huvud, med pyramider i bakgrunden.
Alla sevärdheter under dagen har varit fantastiska, men den synen blev höjdpunkten.

Solen börjar sänka sig när vi hoppar in i bussen. Innan vi lämnar Kairo stannar bussen för att plocka upp en passagerare som spenderat dagen i Kairo med nära och kära. En dam som fyller 86 år. Så när hon kliver på bussen välkomnas hon med ”Jag må hon leva”.

I mörkret rullar vi söderut och halvvägs stannar vi till på samma ställe där vi åt vår frukost. Det är skönt att sträcka på benen. Jag pratar med ett par om dagens utflykt när den 86-åriga damen kommer gående mot oss. Paret ser henne inte utan går iväg för att besöka toaletten.
Hon kommer fram och säger ”Jaha. Får jag inte sällskap när jag äter?”
Där står jag själv med henne, tveksam på om hon tänkt sig sällskap av en främling, men jag kan ju inte svara ”Nej det verkar inte så” så jag erbjuder mig. Och det blir en jättetrevlig stund där hon bjuder på små vinbladsrullar som hon fått med sig. Stärkt av det trevliga samtalet hoppar jag in i bussen för att åka den sista biten. Vid 22-tiden blir jag avsläppt vid mitt hotell och nu väntar det allra värsta.

Jag har beställt ”late dinner” i receptionen och tänkt att jag ska få någon slags matlåda. Men nej, det är en stackars servitör som får stå i restaurangen och vänta på mig. Bara mig.
Det finns inget rationellt tänkande i världen som kan ta bort skammen jag känner.
Och inte blir det bättre när jag ser den lilla buffèn med mat och inser hur lite av det jag kommer att äta. Jag mår lite bättre när jag ser en kille gå in och titta på maten. Det märks att han inte beställt någon ”late dinner” för han ser så förvånad ut över att det är öppet. Men han och två till kommer in och äter av maten, som ju verkligen räcker till.
Servitören blandar till en fruktsallad till mig som jag njuter av innan det är dags att bege sig till sängs efter en lång dag- efter att ha gett dricks till servitören förstås.

18 kommentarer

  1. Oj oj, det där gjorde ont i hjärtat att läsa, tappade lite fokuset ska jag erkänna :/

    Bra att du uppmärksammar detta, verkligen, finns få saker som får mig att må så dåligt som djurplågeri just för att dom är så oskyldiga och helt i människans makt, och det oftast pga pengar…. sorgligt :/

    Det var ju inte ditt fel ang middagen, men jag kan förstå att det kändes lite kymigt förstås, men som sagt, du kunde ju inte veta 🙂

    Kram!

    Gilla

    • Det kan jag förstå. Jag hade lite svårt med fokuset också eftersom det ju pågick hela tiden. Jag hörde hovarna mot asfalten och visste att hästarna kämpade på medan jag fick gå i min egen takt.
      Man hade ju önskat att djuren fick ta del av pengarna som dom tjänar in, alltså fick bra mat, gott om vatten, ett ordentligt stall och den veterinärvård som behövs. Men med tanke på den respektlösa behandlingen är jag ytterst tveksam till det.

      Gilla

  2. Att se djuren plågas på så sätt, är absolut inte ok. Skulle heller inte sätta mig i en sådan vagn, mina ben hade också fått göra jobbet.
    Fantastiskt med pyramiderna sfinxen och självklart tänker jag, hur kunde dom byggas.
    Vilken gullig dam som önskade ditt sällskap. Förstår hur du kände dig i matsalen, men du visste ju inte det.

    Gilla

  3. Jag uppskattar att du skriver som det är, att du inte förskönar. Då känns det bra när du upplever att det är bra. Att djur inte får den kärlek de förtjänar är dessvärre rätt vanligt i många länder ännu. Arma djur..Jag skulle också ha gått. Djurplågeri gillas inte alls…men de tänker kanske inte ens så, de är bara vana att det ska vara så som det är.

    Tack igen Jossu för ett mycket intressant inlägg! Jag kände nästan värmen från sanden …vilka byggnationer. Tack och lov att de inte har förstörts mera än vad som redan har skett.

    Gilla

    • Jag tycker att man ska vara ärlig. Skriva det som eventuellt är negativt även om upplevelsen ju oftast blir positiv i slutändan.
      Jag tycker att dom verkar se djuren som verktyg för att tjäna pengar, inte som levande varelser som behöver tas omhand.

      Gilla

  4. Det är hemskt att se djur må dåligt och plågas det gör ont i hjärtat hur man kan göra så.

    Tänk att all den där stenen till pyramiderna byggdes för hand.

    För står din känsla i matsalen när du beställt late dinner.

    Ha en fortsatt fin söndag.

    Carin

    Gilla

  5. Pyramiderna och de andra sevärdheterna är verkligen något som jag skulle vilja uppleva, tack för att du delar med dig!
    Så hemskt det är att se hur djuren utnyttjas, bra att du tar upp det här. Vi skulle aldrig utnyttja sådana saker, men tyvärr är det många som gärna rider på elefanter och kameler, åker hästkärra eller låter sig fotograferas med olika djur.

    Gilla

  6. Vilken dag du har haft! Ja, tänk när pyramiderna byggdes – då fanns det ina byggkranar eller andra hjälpmedel. Handgjort skulle man kunna kalla dessa byggnadsverk för. Och de lever än som du visar. Är inte så säker att dagens byggnader typ Turning Torso kommer finnas om 3 000 år…

    Sfinxen – ja den har man ju sett både en och två gånger, precis som pyramiderna. Men jag tror att det är häftigt att se dom irl.

    Djurplågeriet med hästarna och kamelerna är vedervärdigt. Varje turist som använder sig av den transporten borde utsättas för samma behandling. Med detta sagt livnär sig ägarna av djuren av turisterna. Ekvationen går inte ihop. Det är ju likadant med drogade schimpanser på Kanarieöarna…

    Servicen med mat så sent på kvällen var suverän. Kul att du fick återigen sällskap att äta upp allt. Kul med den 86-åriga krutgumman också:-)

    Gilla

  7. Åh nu blev jag ännu mera sugen på att åka och se dessa fantastiska byggnadsverk. Dom är förstås ännu mäktigare att se på plats.
    Men jag förstår verkligen dina känslor för djurplågeriet, för jag känner likadant. Det tar udden av nöjet när det förekommer omkring en.

    Gilla

  8. Detta plågande av djuren får mej gråtfärdig, jag förstår inte heller hur vissa turister kan blunda för det.

    Vilken fantastisk dag du fick där, det är tur för världen att det var för dyrt att plocka sönder pyramiderna, de är verkligen imponerande byggnader, lite roligt med drottningarnas pyramider.

    86 år är en aktningsvärd ålder och att vara så pigg att hon orkade vara ute på dessa äventyr är fantastiskt. Så fint att du stannade med henne och jag är helt säker på att du hade stor behållning av hennes sällskap, det är alltid roligt att prata med pigga gamlingar.

    Det var minsann en fin service du fick och på grund av dej fick några andra också njuta av den.

    Gilla

    • Jag tänker att häst och vagn nog är det lurigaste. För det behöver ju inte vara djurplågeri. Utan att vara insatt så tror jag inte hästarna som drar vagnar och som man kan se i diverse europeiska städer har det dåligt. Dom verkar få mycket vila, vara välmående och får skritta och trava i ganska lugn takt, utan att manas på för mycket.
      Men vid pyramiderna lyser dollartecknen i ögonen på kuskarna. Och det är det som gör att hästarna stressas. För kunderna betalar ju inte per minut, så dom ska helst lämnas av så fort som möjligt så att jakten på nästa kund kan börja.
      Det enda som kan stoppa det är att turisterna säger ”nej”. Men det verkar tyvärr inte hända.

      Jag hade väldigt trevligt med den 86-åriga damen. Hennes sällskap gav mig energi till den resterande hemresan.

      Gilla

  9. Oj, vilken blandning. De ofattbara pyramiderna, den grymma djurhanteringen, mötet med damen och så den lite pinsamma middagen på hotellet … Det blev som att åka bergochdalbana med dig i det här inlägget.
    Men WOW så häftigt med pyramiderna och sfinxen. Magnifikt och svårt att riktigt ta in. Och tänk att de skulle rivas?!? Så mycket som förstörs i krig och av ilskna ledare, men att dessutom vilja förstöra i fredstid?
    (Min kollega som äntligen går i pension sista mars, fyller 89 i februari – hon är helt fantastisk!)

    Gilla

    • Ja det var en dag som innehöll stora och små glädjeämnen, och en blandning av känslor.
      Vilken stark kollega som orkar jobba så länge. Hoppas att hon ska kunna njuta av pensionärslivet.

      Gillad av 1 person

Lämna en kommentar