Dörrspaning i Hammamet

Från Enfidhas flygplats rullar transferbussen genom torra landskap där buskar med rosa blommor är den enda färgklicken. Ibland passerar vi åsnor, fårflockar eller stolpar där storkar har byggt bo. Slutdestinationen för mig blev hotell Bel Azur som jag delvis hade valt för att det hade promenadavstånd till Hammamets medina, och Hammamet i sin tur hade jag valt p.g.a stranden. Hotellet hade en privat strand som jag blev väldigt nöjd med.

Det finns även en del i Hammamet som heter Yasmine Hammamet. Jag åkte igenom det när jag var på dagsturer och man plockade upp folk från hotellen. Nej tack kände jag direkt. Det jag såg kändes på tok för turistigt och tillgjort- som Hammamets Las Vegas ungefär. Så därför var jag inte alls sugen av att se mer och eventuellt ändra åsikt.
Istället höll jag mig i gamla stan och ägnade mig åt dörrspaning och kryddshopping. Det är ljuvligt att laga mat med min nya paprikakrydda, harissa och gurkmeja, och att titta tillbaka på bilderna av medinan.

8 kommentarer

  1. Visst är dörrar fascinerande och något jag har fotograferat mängder av. De städer där jag verkligen gått på ”dörrsafari” är Funchal på Madeira och Stonetown på Zanzibar. Dörrarna i Hammamet är verkligen fina och Tunisien är ett land vi pratat om att besöka.

    Gilla

    • Vi har liknande erfarenheter. I dessa städer har jag också varit på dörrspaning. Dörrarna i Funchal är verkligen som att gå på ett konstmuseum utomhus.

      Gilla

    • Min dörr är inte heller något någon skulle fota och lägga upp på sin blogg. Den är nästan en sorglig syn i jämförelse med dessa.

      Gilla

Lämna en kommentar