Få platser har fått mig så förälskad som Meteora, klosterkomplexet på klipporna. Om jag skulle göra en lista på platser som måste upplevas skulle den ha en given plats.
Resan startar i staden Kalampaka, och redan där möts man av klippor. Kanske någon av alla ihåligheter i bergen bebotts av en eremit? Dom kom nämligen hit redan på 800-talet för att få vara ifred.

Idag finns sex stycken aktiva kloster som är öppna för allmänheten,. Klädkoden är strikt, men som tur är finns det saronger att låna för dom kvinnor som inte är korrekt klädda i lång kjol. Rätt klädsel och betala inträde på 3 euro. Sedan är det fritt fram att kliva in i klostret och njuta av arkitekturen och utsikten. Ja efter att man tagit sig uppför alla trappor för att komma till klostret förstås. Var beredda på en dag där benmusklerna får jobba.
Mitt första stopp blev Varlaam-klostret som grundades 1350.

Innan man åker gäller det att kontrollera vilka kloster som är öppna. Jag hade turen att råka komma dit en dag då samtliga kloster hade öppet.
Mitt nästa stopp blev det stora Meteoron-klostret som var det första klostret som byggdes i Meteora. Det är en speciell känsla att vandra där inne, titta på freskerna och känna historiens vingslag.

Det är tur att allt är så sevärt. För du kommer till slut till ett läge där du knappt vill se ett enda trappsteg, men tanken på det fina som väntar där uppe ger dig förhoppningsvis kraft. Här hade chauffören parkerat bilen och det var dags att ta sig upp till Sankt Nikolaus-klostret.

Mitt sista stopp, Sankt Stefan-klostret är ett av områdets två nunnekloster.

Avslutar inlägget med tre av mina favoritbilder och en uppmaning- Får du en chans att se Meteora så ta den!